Från ett liv av självhat och hopplöshet nödtorftigt ihopkladdat av alkohol till att leva och inte bara knappt överleva…

Jag föreläser och samtalar om psykisk ohälsa och hur det har påverkat mig och mina medmänniskor. Från en priviligierad plats i livet, ner i mörkret och upp igen. Jag delar gärna med mig av egna erfarenheter av vård och egna strategier medan jag är ödmjuk inför att det inte finns några universallösningar. Jag kan berätta om hur vägen från sjukdom och självhat till att tycka om sig själv kan se ut.

Mina erfarenheter av psykisk ohälsa består av bipolär sjukdom typ 2 och ADD. Detta utmynnade också i ett alkoholmissbruk. Jag klarar i mångt och mycket att hålla isär effekterna av de olika delarna. Jag tycker om att berätta om hur detta har ställt till det för mig i mitt liv som bakgrund men främst om insikter jag har tagit till mig på vägen och hur jag skapat mig själv ett bra liv. Varför? Jo, det pratas för lite i ett konstruktivt perspektiv om psykisk ohälsa med personlig skam och hopplöshet samt allmän stigmatisering från omvärlden som följd av tystnaden. Att det faktiskt finns hopp är också nåt både vi drabbade och våra medmänniskor behöver höra och se.

Jag ser det som att jag har fått en kostsam och kvalificerad utbildning genom min egna väg genom sjukdomen och kan jag hjälpa bara en enda medmänniska till ett bra liv, eller att överhuvudtaget leva vidare, så har det nästan varit värt det. Men bara nästan. Jag skulle definitivt inte söka frivilligt till den här “utbildningen” som höll på att kosta mig livet.

Jag har en historia med vanligt familjeliv och karriär. Ett materiellt priviligierat liv. Sen kom “det” och inget blev sig likt. Kraschen. Men okej… Nu hände det och kan aldrig göras o-hänt och nu på andra sidan är jag tacksam för att jag blev den jag blev. Så småningom kom ju insikterna och “jävlaranammat” som behövdes för att ta mig uppåt och framåt.

Vändningen

Nu är det nämligen Per 2.0 som finns här närvarande i världen. Att lämna Per 1.0 bakom mig och se på honom, “den där andre”, utifrån är en av mina strategier. Att lämna geggiga känslor så långt det är möjligt och nödvändigt och koppla på intellektet i stället. Om jag ska sammanfatta det jag har insett och utvecklat någorlunda konkret så är det bland annat självinsikt, ödmjukhet, medmänsklighet, perspektiv, insikt om vad som egentligen är viktigt i livet och… inte minst viktigt… Jag har numera bättre koll på mina sårbarheter och styrkor och äger dessa. Paradoxalt nog har också den ökade självinsikten hjälpt mig att förstå att jag inte är “klar” med mig själv och vill aldrig hamna i den tron heller. Självkännedom är en process. Det finns alltid mer att upptäcka om man vill. Jag har tack vare min “utbildning” kommit till ett läge där Per 2.0 (som mer och mer har blivit JAG) är en människa jag gillar och tycker är värd ett bra liv, att sköta om och älskas. En väldigt fin känsla som hjälper mig uppåt och framåt. Kanske till och med en förutsättning?

Förutom min egna berättelse och reflektioner runt den kan jag bidra med ett brett perspektiv från arbetslivet. Som ledare, medarbetare och kollega. Jag har jobbat som senior chef inom industrin och ledarskapskonsult i många år och min psykiska ohälsa har förstås påverkat hur jag fungerat i den miljön. Både på gott och ont faktiskt. Under rätt omständigheter är jag utpräglat högpresterande vilket många andra med diagnoser också är. Miljöer där kreativitet, utmanande av normer och analytisk förmåga är en tillgång till exempel. Här kommer jag även in på hur vi ser på våra medmänniskor och hur normer som vi programmerats med påverkar detta.

I synnerhet utifrån det perspektivet är det bättre att prata om funktionsvariation i stället för om funktionshinder. Jag ser det som jag har såväl funktionshinder som funktionsförstärkningar. För vad är det egentligen som gör att en personlig egenskap blir ett funktionshinder? Det är en fråga du gärna får ta med dig. Normer är ofta bra att hålla sig till men de kan också börja fungera som skrattspeglar som förvränger världen vi betraktar.

Jag ser fram emot att träffa er vilka ni än är som läser det här.

Mer om Per:

Samtal i St Paul:

Per är arbetargrabben som blev chef, men förlorade allt pga alkoholen