Under uppväxten uppfattades Henrik som en yvig optimist som skämtade och log hela tiden. När han sen i tonåren började hallucinera och lida av många symptom annars bekanta i skräckfilmer möttes det av förvåning. De flesta hade ingen aning om att det pågick, då leendet bara fortsatte.

Efter att ha studsat runt inom vården i många mörka år hittade Henrik rätt vård och blev diagnostiserad med dissociativ identitetsstörning (DID) och C-PTSD. Det i kombination med nyfikenhet, fantastiskt stöd från vissa myndigheter och vänner, gav honom en möjlighet att dyka med huvudet först i vad som egentligen hände bakom det där leendet.

Idag är ”livet bättre än vad jag nånsin kunnat föreställa mig” och Henrik föreläser om sin relation till skam, hur en skapar verktyg för att hantera det ohanterliga och hur kreativiteten hjälpt honom att bli vän med sitt mörker.