Jag föreläser om mina erfarenheter från arbetsliv och högskolestudier, och om hur jag hanterar min sjukdom.
Då jag snart skulle fylla 30 var jag inlagd på Lillhagens sjukhus i Göteborg. Jag beklagade mig för en kille som jobbade natt. Alla mina kompisar hade gift sig, skaffat jobb, villa och några hade skaffat barn. Men vad hade jag gjort? Ingenting. Då sade killen som var runt fyrtio: “Jag bor i en etta, jag jobbar natt här på Lillhagen, jag har mina kompisar och min hund, och jag är nöjd med det. Varför ska man ha så himla mycket?” Han gav mig en tankeställare.
Då jag var ung hände ett antal jobbiga saker. Jag fick mitt första skov, en manisk psykos då jag var 23 och fick diagnosen “schizoaffektivt syndrom” då jag var 32. Det betyder att man har både schizofreni och bipolär depression. Jag har nu lärt mig att hantera min sjukdom på ett bra sätt, men i början vägrade jag acceptera att jag led av en sjukdom och ville inte gärna ta emot hjälp från samhället. Jag har två högskoleutbildningar som jag är klar med, kemiingenjörslinjen från Chalmers och rehabiliteringsteknik från Högskolan i Dalarna, flera utbildningar från olika folkhögskolor och Komvux, och även ett antal enstaka kurser från Stockholms universitet, i bl.a astronomi, pedagogik och arkeologi som jag tog i vuxen ålder. Sedan 2009 jobbar jag 25% i en medeltida kyrka, där jag sköter om ett musikbibliotek. Jobbet fick jag under borgerliga regeringens kampanj för att få sjuka åter i arbete, och för att jag kände en av musikerna i församlingen samt att jag hade sjungit i kör i 35 år.
Sedan 2009 har jag även en pojkvän med aspergers syndrom. Vi träffar folk via hemsidan “aspergerforum.se” och jag älskar att bjuda folk på mat. Jag är mycket kreativ och har fått ett antal recept publicerade i olika media, har bl.a. lagat fisksoppa i TV4 Nyhetsmorgon 2001. Hösten 2018 fick jag en novell publicerad i (H)järnkolls bok, Vändpunkter.
